Så känner du igen jättelokan

Under sensommaren blommar jättelokan. Både invasiv och giftig är den en ovälkommen gäst för många markägare. Men ibland förväxlas den med andra, naturligt förekommande arter. Här reder vi ut skillnaderna.

Jättelokan kan ibland förväxlas med björnloka, strätta, kvanne eller hundkex. Kanske har du själv stannat till på promenaden och undrat om det kan vara en jätteloka du ser. De viktigaste sätten att avgöra om det är en jätteloka listar vi nedan, så att du inte behöver tveka nästa gång. Ta gärna fotografier om du vill rådgöra eller för att kunna rapportera in ditt fynd.

Kom ihåg att ha handskar på dig om du ska hantera växten då växtsaften är giftig.

1. Storleken

Höjden är en avgörande skillnad med övriga flockblommiga växter – jättelokan kan bli uppåt fem meter hög. Om det verkligen är en fullvuxen jätteloka du ser råder det ingen tvekan – ingen av de snarlika inhemska växterna kan bli i närheten så stora. Björnlokan, som i övrigt har många likheter med jättelokan, kan bli max två meter hög.

2. Bladen

Jättelokan har stora bredflikiga blad. Strättan och kvannen som ibland misstas för jätteloka, har helt annorlunda blad som är små och saknar flikar samt är parvis motställda. Björnlokan har snarlika blad, men de är betydligt mindre och nättare. Jättelokans blad kan bli flera meter långa, är rejäla och mer vasst spetsiga i sina flikar än björnlokans.

3. Växtplatsen

Jättelokan trivs bäst på relativt öppen, näringsrik och gärna fuktig mark. Ofta växer den vid mänskligt påverkad mark.

4. Blomman

Jättelokan tillväxer normalt i tre-fyra år innan den blommar och därefter dör. Blommorna är vita i svagt välvda halvmeterstora flockar. Den blommar under sensommaren (juli-augusti eller september) och får därefter bruna fröställningar.

5. Stjälken

Den grova stjälken har räfflor, röda färgtoner och vita hår.

Andra invasiva lokor

Jättelokan kan även förväxlas med två andra lokor: tromsöloka och hörsneloka, som dock inte blir riktigt lika stora (två till tre meter höga). Dessa är också främmande för den svenska floran, men är än så länge ovanliga. I Västmanlands län finns inga bekräftade fynd av vare sig tromsöloka eller hörsneloka.

Om du hittar en jätteloka

Jätteloka räknas som invasiv, vilket innebär att det är en art som har förts in i landet och som sprids snabbt, på bekostnad av andra arter. Den är upptagen på EU:s förteckning över problematiska invasiva arter i Europa med lagkrav på bekämpning.

Om du misstänker att du har hittat en jätteloka bör du först utesluta att det inte är en inhemsk art som kan förväxlas med jätteloka. Som markägare är du skyldig att bekämpa jätteloka. Hos länsstyrelsens naturvårdspersonal kan du söka råd och stöd. Hittar du växten på annans mark kan du rapportera in fyndet eller kontakta kommunen. Du får inte bekämpa på annans mark utan lov.

Vid bekämpning av jätteloka är det viktigt att ha skyddande kläder, inklusive handskar och skyddsglasögon, för att undvika att få växtsaft på hud och ögon. Växtsaften kan i kontakt med solljus ge otäcka utslag.

Det viktigaste sättet att stoppa spridning är att ta bort eller klippa ned växten innan den sätter frö. Var försiktig med blomställningar och jordavfall som kan innehålla frön. Elda upp det eller släng som brännbart. Blad och stjälkar kan däremot komposteras.

• På Artdatabankens samlingssida över invasiva arter, invasivaarter.nu, kan du läsa mer om hur du känner igen jätteloka och andra invasiva arter. Där kan du även rapportera fynd.
• Här kan du läsa om bekämpning av jätteloka i Kungsörs kommun